Polisen satsar på ett lugnare nyår på Möllevångstorget i år

Detta nyåret har Malmöpolisen fått nya och bättre övervakningskameror och starkare strålkastare till Möllevångstorget, de här lamporna ska vara bemannade hela tiden och hjälpa till att förhindra det kaos som har varit där tidigare år då raketer har flugit in i klungor av folk, bilar och byggnader. Allt som sker på Möllevångstorget ska bli filmat så att polisen kan kolla på banden senare med främsta syftet att säkra bevis om något skulle hända.

Personligen tycker jag inte om raketer. De är både för högljudda och för farliga och dessutom blir katter och hundar blir skrämda av dem, de blir så nervösa att de blir tokiga. Jag hade en katt en gång som blev så nevös att den försökte klättra upp igenom skorstenen för att försöka komma undan ljudet av raketerna. Så ska det inte vara. Om man nu måste skjuta raketer så gör det precis vid tolvslaget eller hitta på någon annan aktivitet som inte involverar raketer över huvud taget. 

Gott nytt år! Och snälla, försök låta bli att skjuta raketer i år. För djurens skull. 

Stoppa skyddsjakten på Södertörnsvargen

En vargtik har vandrat från Norge till Södertörn i Sverige. Den verkar inte vara så rädd för människor och har obseverats vid flera tillfällen i tätbebyggda områden. Det här har självklart gjort att människorna har blivit rädda och därför har man gjort vissa säkerhetsåtgärder, som att sluta gå ut på skogspromenader med hundarna och ställt in skolutflykter. Vargen har blivit mindre och mindre skygg för människorna, den reagerar inte längre på skrik eller gester och därför har länsstyrelsen beslutat om skyddsjakt på vargen.

Detta har i sin tur gjort att djurskyddsaktivister har bett folk att skicka in överklagan på skyddsjakten. Länstyrelsen har fått in ovanligt många överklagningar, över 100 st. Det finns även en lista man kan skriva under för att rädda vargen, som har över 42700 underskrifter.

Här nedan finns en länk till listan för att rädda vargen:

https://www.thepetitionsite.com/462/416/650/stoppa-jakten-på-vargen-i-södertörn/

Spelrecension: WWE 2K17

Wrestlingspelet WWE 2K17 är utvecklat av spelföretagen Yuke's och Visual Concepts och är perfekt för spelare som verkligen vill leva sig in i den världen. Det har maximal spelkänsla och du kan nästan känna alla grepp, slag och adrenalinet som pumpar igenom arenan. Perfekta ljudeffekter och stämningsfull musik som ökar spänningen och får din inre wrestlare att vakna till liv. Det finns många kända wrestlingskaraktärer i spelet, men man kan även skapa sin egen karaktär. Du kan spela i en vanlig wrestlingarena, men du kan också välja att spela i en bur eller varför inte backstage i hallen utanför arenan. Spelaren kan också vara med i olika turneringar, för att försöka vinna titeln som wrestling champion. Yuke's och Visual Concepts har lagt ner mycket tid på detaljerna för att spelaren ska få den mest verkliga wrestlingsupplevelsen som det bara är möjligt.

Jämnfört med de tidigare spelen i den här serien, så gillar jag det här mycket bättre. Grafiken är bättre, där finns fler karaktärer att välja mellan och krontrollerna i spelet är enklare.

Jag ger WWE 2K17 8 av 10 månar. Aaaauuuuuu!

S-politiker bet servitris – lämnar alla uppdrag

En Socialdemokrat har lämnat alla sina politiska uppdrag efter att ha uppträtt olämpligt på en julmiddag. Han blev väldigt berusad och började tafsa på servitrisen som jobbade på restaurangen den kvällen, han bet även henne i armen. Hon berättade för sin pappa som också är S-politiker vad som hade skett under kvällen. Varpå pappan tog kontakt med styrelseordföranden som hade julmiddagen. – Jag blev stum när jag hörde vad som hänt, säger Joakim Sandell (S), ordförande i arbetarekommunen. Sandell hörde sig genast för vad andra gäster hade att berätta och fick höra att S-politikern visst hade betett sig olämpligt mot servitrisen. Joakim Sandell träffade honom personligen och frågade honom om kvällen. Han medger själv själv att han blev väldigt berusad men har inga tydliga minnen av vad som hände under kvällen, han förstod genast att han han måste avgå från alla sina uppdrag.

En politiker ska inte få behandla kvinnor på detta sättet tycker jag personligen. /Anton

Matrecension: Texas Longhorn

I tisdags var jag och åt på Texas Longhorn tillsammans mina kära vänner. Redan när man kommer inom synhåll, så ser man att den här restaurangen är gjord i gammal vilda västern stil. När man kommer in så är det som om man stiger in i en annan värld, med tjurhuvuden på väggarna och stora gamla ölfat runt omkring i salen. Sedan fick man sin öl i riktiga ölkrus. Jag valde att äta deras Texas Special med bacon, husets egna hamburgare. Texas Lognhorn är i första hand ett steakhouse, så de har ju mer än bara hamburgare där, men deras hamburgare var makalöst goda. Man kunde riktigt känna eftersmaken av riktigt grillat kött.

Det var väldigt enkelt att komma in med min rullstol, då restaurangen ligger på bottenplan och inga höga strösklar eller trappor. Och det är så alla restauranger borde vara, så att alla kan besöka restaurangen även om man sitter i rullstol. Servicen var också jättebra, och de var väldigt hjälpsamma. När jag var där, runt 13 tiden,  så hade vi turen att få bord väldigt snabbt, och det uppskattades väldigt mycket.

Jag ger maten 9 av 10 månar.

Jag ger servicen 8 av 10 månar.

Jag ger restaurangen 10 av 10 månar. Aaaauuuuuuuuuu..!

Rickard Olsson lämnar Vem vet mest?

Rickard Olsson tackar nej till fortsatt jobb som programledare för vem vet mest. SVT bantar ner programmets sändningstid till en dag i veckan istället för fem, samt förlänger de programmet till 45 minuter. Men det kommer vara som vanligt hela våren, till sommaren kommer det enbart sändas på lördagar.

Rickard Olsson har gjort hela 1687 inspelningar med programmet. – Det är tittarna jag tycker synd om i det här, eftersom ”Vem vet mest?” är vanetittar-program. Helgunderhållning kan man lätt byta ut, sa han till nöjesbladet i maj.

Många är det som kommer sakna hans klämkäcka attityd och glimt i ögat.

PS vem som ska ersätta honom är ännu inte känt, men denne har stora skor att fylla.

Film recension: Mordet på Orientexpressen

Poirot, den världsberömda detektiven som ser vad det vanliga ögat och sinnet inte kan se löser gåtan med elegant kvickhet i denna mörka tågresa. Det sker ett mord och Poirot blir inkastad i en roller coaster ride av slagsmål lögner och falskspel. Alla på tåget verkar så oskyldiga, Poirot tror i sitt stilla sinne att han aldrig kommer finna mördaren, men där finnes ett par saker som han lägger märke till och snart vet han vem som utförde denna oförlåtliga dygd. ”Det är många som inte vet, med gud vet, och Poirot vet förstås”, som han själv säger i filmen.

Jag tyckte filmen var seg, skådespeleriet av Poirot som spelas av Kenneth Branagh var bra men det var segt också. Det tog mig lite mindre än halva filmen att lista ut vem som var mördaren. Plus, Hollywood klarar sig säkert utan Poirot ett tag nu, iallafall den här versionen av Agatha Christies berömda deckarböcker som många älskar. Det säger jag er, Agatha Christies hade vänt sig i sin grav om hon fick se den här dåliga filmatiseringen av sin älskade deckarbok. Jag tyckte inte att den här filmen hade något budskap utöver att ge en spännande deckargåta, och kanske är det meningen att vara så.

Miljön vi befinner oss i är väldigt snyggt gjord, det känns som att man åker in i en helt annan tid. Först och främst är det kostymerna och det formella sättet de pratar på som övertygar, väldigt elegant och förnämt. Det är en väldigt ovanlig film för att hamna i Hollywood för att det är så många olika länder som representeras.

Det var inte min typ av film, den var långsam och jag blev inte underhållen det minsta. Därför ger jag filmen 2 av 10 månar. Aaaauuuuuuuuuuu..! Det som hade kunnat rädda filmen skulle vara lite mera Action, för exempel en jaktscen uppe på tågets tak, men å andra sidan ska man ju inte ändra på originalet för mycket.

Den perfekta tomtesläden

Nu är det dags att ta ner mina tomtar. Jag älskade och älskar fortfarande tomtar, många av de här tomtarna är speciella minnen för mig. Som den gången farmor Hanna broderade en tomtetavla till mej med tomte, snö och granar på. Sen började jag gå på julmarknader men jag skulle inte vilja ha vilken tomte som helst, jag skulle ha den som tilltalade mej mest just det året. Jag ville inte ha vanliga tomtar som stod rakt upp och bara stirrade, jag ville ha de tomtarna som var lite extra fina och gjorde något som att sitta på en stubbe eller åka vagn. Den första tomten jag köpte var en sådan man ska ha ljus i, men jag tänkte aldrig ha ljus i en så fin tomte. Den var fin som den var med sin säck, skägg och snälla ögon. Den var perfekt, mycket vackrare och större än alla de andra.

Jag köpte den tomten och just då så började det att snöa! Så varje år jag köper en tomte så händer något fint eller oväntat vackert, det är därför tomtarna betyder så mycket för mej, de är snälla och mystiska.

Det sista året jag var på julmarknad var jag 18 år, då hade jag börjat tappa intresset… jaja, jag har nästan 100 tomtar där hemma, jag behöver inte en tomte till tänkte jag. Medans mina föräldrar gick runt och tittade så satt jag under en gran och lyssnade på en kvinna som spelade fiol för en treårig pojke som tyckte det var kul. Han skrattade så att han nästan flög omkull, jag tror att det bara var han som förstod vad som var roligt med någon som spelade fiol. Jag satt där och drog in doften av gran och lät mina tankar flyga som de ville. Jag tänkte att det här var ett perfekt sätt att njuta av julmarknaden på. Alla bra ögonblick måste ju ta slut någon gång, mitt lugna tillstånd som jag befann mig i under granen varade inte så länge. Mina föräldrar kom och vi skulle gå hem, när vi hade gått förbi tre eller fyra tomtebodar så tittade jag in i en bod som sålde lite krimskrams. Jag rös till och fick en elektrisk stöt igenom kroppen. Där stod den mest perfekta tomtesläde jag sett, renar och en ljusblå släde och en tomte som styrde. Det var den vakraste tomtesläde jag någonsin sett. Jag visste att jag inte skulle köpa någon tomte i år men den måste jag ha. Annars kommer jag ångra mig resten av mitt liv, livet kommer inte bli sig likt om jag inte köper den tänkte jag. Vadå?, sa pappa, ”det är bara en släde”. Bara en släde!? Sa jag, det är den bästa jag har sett. Har du sett hur noggranna de har varit med den här, noggrannare har jag inte sett i hela mitt liv, det svär jag på!

Jag bad pappa att gå in och höra efter hur mycket de skulle ha för den. Jag kollade vad jag hade i plånboken.. exakt 200 kr kvar. Släden såg ut att kosta 200-300 kr, jag hoppades att det skulle räcka. Pappa gick in i boden... det kändes som en evighet innan man såg hans söta ansikte och hans plirande små grisögon som stirrade på en igenom dörröppningen. Han skrek över den blåsande vinden: Hon ska ha 200 kr för den! Perfekt! Svarade jag över den nu dånande vinden. Jag fick hjälp av min kära mamma till dörren. En snäll medelålders dam höll fram den perfekta tomtesläden till mig. Jag gav henne pengarna och hon gav mej släden. Jag kände mig som en nybliven pappa som håller sitt nyfödda barn i famnen och känner hur tungt det är. Det ögonblicket var magiskt. Den släden kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta!

Och Ps. Det var då jag kände att mitt tomteletande var över. Alla andra tomtar hade lett mig till det här ögonblicket. Jag behövde inte leta längre.

Ovanlig fågel får hjälp på fågelhem i Stockholm

I början av december hittades en frusen bortflugen rördrom i en ort utanför Luleå. Den var på vippen till utmattning, – Det såg ut som en stor dunboll och jag fick inte i skallen vad det kunde vara men sedan stack det upp en lång näbb och då förstod jag att det var en fågel, berättar Gunnar Johansson.

Vanligtvis håller Rördrommen till i varmare delar av Europa och Afrika, så det är högst ovanligt att den är uppe i norra Sverige. Paret som hittade den i sin trädgård tog i fågeln i värmen och matade den med strömmingsfileér efter att ha rådfrågat en specialist.

Fågeln piggnade till efter värme och mat och paret efterfrågade lift för Rördrommen till Stockholm där ett rehabiliteringscenter för fåglar var beredda att ta emot den.

Bara någon dag senare fick rördrommen åka långtradare till Gävle där den sen hämtades av personal från rehabiliteringscenter.

– Den vägde nästan ingenting, den har ingen muskelmassa, varken på bröstet eller låren. Fågeln är på gränsen till svältdöd och det är osäkert om den klarar sig, säger Victor Persson, som nu tar hand om rördrommen.

På frågan om hur rördrommen reagerar på behandlingen svarar Victor Persson:

– Han blev lite sur men han har inte huggit mot ansiktet eller slagit med näbben. Han vände sig bort, fräste lite och tittade argt på mig och det är ett bra tecken. Jag håller honom mellan mina ben och låter honom bita i mitt finger samtidigt som jag sprutar in vätskan i näbben. Jag bråkar med en kungsörn varje dag.

Om den klarar sig, vilket inte är säkert i dagsläget, så ska den släppas fri på ett bra ställe som passar fågelns livsstil.

Man räddar desperat älg.

En morgon när Leif är ute och promenerar med grannarna så ser de en liten bit bort en stor vacker älg som beter sig konstigt. Leif fortsätter att gå framåt en bit och ser att älgen har fastnat i en gunga fastknuten i ett träd. Man ser älgen desperata blick när den försöker komma loss, men det går inte hur mycket den än kämpar och drar. Så Leif går till en annan granne och frågar om denne har en stångsåg, när han har fått sågen så går han försiktigt ner till älgen och placerar sig bakom trädet för att såga ner grenen först innan han sågar itu gungan. 

Älgen blir såklart väldigt uppjagad när den ser en människa närma sig för det är ju älgjaktssäsong men Leif börjar prata väldigt lugnt med älgen för alla djur blir lugna när man pratar mjukt med dem sa han. Efter en liten stunds frustande och stampande så stod älgen faktiskt stilla för att den upptäckte väl att Leif var där för att hjälpa den ur knipan. 

När gungan hade tagits bort från älgen så tog det den en halv sekund att förstå att den var fri. Då rusade den emot Leif och Leifs hjärta och adrenalin sköt i höjden men i sista sekunden så vek älgen av in i skogen igen. Leif och hans vänner gick där i från.

Dinosauriesvanen, Halszkaraptor escuilliei.

De har hittat en ny dinousarieart som är väldigt lik vår snövita svan, som de har gett namnet Halszkaraptor escuilliei. Den är lika stor som en gås, och har en lång hals som en svan, men har inga vingar. Precis som pingvinerna använde den sina fenor och kunde därför ta sig fram på vattnet på ett smidigt sätt. Forskarna är förbluffade över den här nya fågelliknande dinousariearten, då det är den första som både kunde ta sig fram på land och vatten. Man tror att den åt fiskar, kräftdjur, små reptildjur och även insekter. Halszkaraptorn levde för ungefär 71 eller 74 miljoner år sedan i det vi nu kallar för Mongoliet. Forskarna som har upptäckt den har placerat Halszkaraptorn i Dromaeosauridae familjen. En av de mer kända dinosaurierna som tillhör samma familj är Velociraptorn.   

Film recension: The ranch

The ranch är en serie på tre säsonger med den fjärde på gång. Den handlar om två trettioåriga män, som bor hos sin pappa på deras familjegård. Där hjälper de till att ta hand om djuren och allt annat som hör till en gård. Men så här har det inte alltid sett ut. Den yngsta sonen Colt Bennet, som spelas av Ashton Kutcher, lämnade gården för att bli amerikansk fotbollsstjärna. Han lämnade gården med höga förväntningar, men det gick utför ganska snabbt. Colt fick smak på det goda livet och började festa alldeles för mycket. Detta ledde till att han gjorde många dumma grejjer på fyllan och blev tillslut utkickad från laget. Med svansen mellan benen åkte Colt hem igen till familjegården och det är så serien börjar. Han tror fortfarande att han är en stor fotbollsstjärna och bättre än alla andra, men måste ändå göra de förnedrande arbetsuppgifterna på gården, som var anledningen till att han lämnade gården från början. Detta leder till många roliga situationer för oss tittare.

Jag tycker The Ranch är bra och den får mig att börja skratta och ta livet lite mer som det kommer. Anledningen till att jag tycker den är så bra, är att de är så överdrivet nedlåtande till varandra att det övergår till att vara jätteroligt.

De två bröderna i familjen Colt spelas av Ashton Kutcher och Danny Masterson, och det är inte första gången de arbetar ihop. En annan känd serie de har varit med i är That 70's show och deras kemi funkar fortfarande väldigt bra ihop. Bröderna är väldigt olika till sättet, men de ser alltid efter varandra ändå, och det tycker jag är väldigt vackert. Men deras olikheter leder också till jättemånga konflikter på gården, och många skratt för oss tittare.

Pappa Beau, som spelas av Sam Elliot, har väldigt svårt för att visa sina känslor. Han gör det på sitt egna lilla vis, genom att skrika och skälla ut hans söner jämnt och ständigt. Beau älskar verkligen sin gård, den har gått i arv från generation till generation, men nu har han två idioter till söner. Vem ska kunna ta över gården när han inte finns längre? Det är en fråga han ställer sig om och om igen.

Mamma Maggie, som spelas av Debra Winger, äger en bar i byn. Hon är inte längre gift med Beau och bor därför i byn i en husvagn bakom sin bar. Tillskillnad från pappa Beau är hon väldigt kärleksfull till sina söner och ger de alltid gratis öl när de kommer hälsar på.

The Ranch är en väldigt rolig serie och med många olika personligheter blir det många roliga händelser. 

Jag ger den 8 av 10 månar. Aaaaaauuuuuuuuuuu..!

Julskyltning på stan

Det är den tiden på året igen, julskyltningstiden i alla köpcenter och städer runt om i landet. Vart man än vänder sig så lyser det upp som ett ”winter wonder land” och där är tomtar överallt som vinkar till oss och skrockar ”god jul”. I fönsterna ser vi olika kreationer, antingen glas eller ljus eller tyg eller något annat fiffigt. Jag får en sådan sprudlande känsla varje gång det börjar närma sig jul. Många blir dystra under julmånaden då det är så mört och kallt, själv blir jag varm inombords av kärlek till den här högtiden där allt handlar om att man ska vara glad ta hand om varandra, julens budskap. Sedan får vi inte glömma allt julgodis och gott vi kan kan baka eller köpa, som för exempel brända mandlar, knäck, vanliga eller chokladdoppade skumtomtar, och vad vore ett julgodisbord utan ischoklad? Sen finns det ju vissa som går till ottan eller julmässa, då har kyrkan genomgått en förvandling på insidan. Där är många fler vackra ljus i vackra färger och två granar (iallafall i Limhamns kyrka) uppe vid altaret. Man får den här julaftonskänslan i sig, de flesta får det iallafall. Så god jul på er allihopa! Här kommer bilder från de två julskyltningarna jag har varit på!

Känslostormig manifestation på Triangeltorget

Söndagen den tredje december var det manifestation på Triangeltorget med folk som pratade om sina assistenter och varför de vill att LSS ska återinföras i landet. Där var mycket folk som var arga, ledsna, och oroliga. Det var en ung man som höll ett underbart rörande tal om varför regeringens förslag inte får gå igenom, för då tar många ungdomars liv slut. Då kan de inte leva som andra ungdomar gör utan funktionshinder och de kan inte arbeta, de kan inte ha ett fullt fungerande, normalt liv. Så ska det inte vara. Alla ska ju vara lika mycket värda och det blir de ju inte om de inte har assistenter, för då kommer de inte ut i samhället lika enkelt. Därför var det många folk på torget i dag som öppnade sina hjärtan mot varför regeringen inte ska ta ifrån dem assistansen.

Bland talarna så var det en polis och sjuksköterska som också hade utbildat sig till eldbekämpare. Han berättade en väldigt rörande historia om sin dotter som inte kan röra sig utan hjälp av assistenter men hon hade blivit nekad assistenter först, så hennes mamma hade inte kunnat jobba på två år för att hon måste vara hemma och ta hand om dottern. I början när hon skulle få assistenter, då skulle hon bara få en assistent en timme varje dag. De sa det också, att en timme varje dag räcker inte för att ta hand om dottern som behöver hjälp på natten också för att hon vaknar många gånger per natt och kan också sluta andas för långa perioder på natten. De fick kämpa ganska länge för att få assistenter åt den här dottern som behöver tillsyn tjugofyra timmar om dygnet. Han grät så han skakade när hans telefon ringde och de sa att han hade fått mer timmar åt sin dotter. Just därför är assistans så riktigt att ha. För att annars  måste ju föräldrarna sluta arbeta och unga och barn kommer inte kunna ha liv där inte föräldrarna är med dem tjugofyra timmar om dygnet, och då missar de chansen att få gå ut och festa utan föräldrarna exempelvis.

Så att rädda LSS. Annars tar många liv stopp.