Den perfekta tomtesläden

Nu är det dags att ta ner mina tomtar. Jag älskade och älskar fortfarande tomtar, många av de här tomtarna är speciella minnen för mig. Som den gången farmor Hanna broderade en tomtetavla till mej med tomte, snö och granar på. Sen började jag gå på julmarknader men jag skulle inte vilja ha vilken tomte som helst, jag skulle ha den som tilltalade mej mest just det året. Jag ville inte ha vanliga tomtar som stod rakt upp och bara stirrade, jag ville ha de tomtarna som var lite extra fina och gjorde något som att sitta på en stubbe eller åka vagn. Den första tomten jag köpte var en sådan man ska ha ljus i, men jag tänkte aldrig ha ljus i en så fin tomte. Den var fin som den var med sin säck, skägg och snälla ögon. Den var perfekt, mycket vackrare och större än alla de andra.

Jag köpte den tomten och just då så började det att snöa! Så varje år jag köper en tomte så händer något fint eller oväntat vackert, det är därför tomtarna betyder så mycket för mej, de är snälla och mystiska.

Det sista året jag var på julmarknad var jag 18 år, då hade jag börjat tappa intresset… jaja, jag har nästan 100 tomtar där hemma, jag behöver inte en tomte till tänkte jag. Medans mina föräldrar gick runt och tittade så satt jag under en gran och lyssnade på en kvinna som spelade fiol för en treårig pojke som tyckte det var kul. Han skrattade så att han nästan flög omkull, jag tror att det bara var han som förstod vad som var roligt med någon som spelade fiol. Jag satt där och drog in doften av gran och lät mina tankar flyga som de ville. Jag tänkte att det här var ett perfekt sätt att njuta av julmarknaden på. Alla bra ögonblick måste ju ta slut någon gång, mitt lugna tillstånd som jag befann mig i under granen varade inte så länge. Mina föräldrar kom och vi skulle gå hem, när vi hade gått förbi tre eller fyra tomtebodar så tittade jag in i en bod som sålde lite krimskrams. Jag rös till och fick en elektrisk stöt igenom kroppen. Där stod den mest perfekta tomtesläde jag sett, renar och en ljusblå släde och en tomte som styrde. Det var den vakraste tomtesläde jag någonsin sett. Jag visste att jag inte skulle köpa någon tomte i år men den måste jag ha. Annars kommer jag ångra mig resten av mitt liv, livet kommer inte bli sig likt om jag inte köper den tänkte jag. Vadå?, sa pappa, ”det är bara en släde”. Bara en släde!? Sa jag, det är den bästa jag har sett. Har du sett hur noggranna de har varit med den här, noggrannare har jag inte sett i hela mitt liv, det svär jag på!

Jag bad pappa att gå in och höra efter hur mycket de skulle ha för den. Jag kollade vad jag hade i plånboken.. exakt 200 kr kvar. Släden såg ut att kosta 200-300 kr, jag hoppades att det skulle räcka. Pappa gick in i boden... det kändes som en evighet innan man såg hans söta ansikte och hans plirande små grisögon som stirrade på en igenom dörröppningen. Han skrek över den blåsande vinden: Hon ska ha 200 kr för den! Perfekt! Svarade jag över den nu dånande vinden. Jag fick hjälp av min kära mamma till dörren. En snäll medelålders dam höll fram den perfekta tomtesläden till mig. Jag gav henne pengarna och hon gav mej släden. Jag kände mig som en nybliven pappa som håller sitt nyfödda barn i famnen och känner hur tungt det är. Det ögonblicket var magiskt. Den släden kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta!

Och Ps. Det var då jag kände att mitt tomteletande var över. Alla andra tomtar hade lett mig till det här ögonblicket. Jag behövde inte leta längre.