Filmrecension: Tjuren Ferdinand (2017)

Igår var jag på bio och tittade på den nya Tjuren Ferdinand filmen. Den var bra, men ingen film jag skulle vilja se två gånger. Grundstoryn är i stort sett den samma som den gamla Tjuren Ferdinand filmen, men den här är mer mordernt gjord. Några exempel är att de har smarttelefoner, segways, och att pappan är ensamstående med Ferdinand, istället för mamman. Filmen börjar med att Ferdinand är minst av alla kalvarna på gården Casa del Toro, vilket gör honom till en utmärkt måltavla för att bli retad. Det hjälper inte att han inte vill slåss, utan hellre luktar på blommorna. När hans pappa blir utvald av matadoren och bortförd till arenan för att slåss, blir Ferdinand förtvivlad när han inte kommer tillbaka. Ferdinand förstår då att matadoren vann, och flyr gården samma natt för att inte möta samma öde. Han blir senare upphittad av en snäll man och hans dotter och vaknar upp på deras gård till det liv han alltid har önskat sig. Hans drömliv tar dock snabbt slut när han är med om en olycka i stan.

Jag ger den 6 av 10 månar. Aaaaauuuuuuuuuu!